Mänskligare vård med AI på Stockholms Sjukhem

– Jag har arbetat som it-chef på Stockholms Sjukhem i nio år, säger Carin Åsen, it-chef, Stockholms Sjukhem. Mycket handlar om att göra it till en integrerad del av verksamheten. Vår verksamhet är så beroende av it att mitt jobb egentligen handlar mer om verksamhetsnytta än om teknik.

Det pratas mycket om införandet av ny teknik och innovation inom vården. Hur arbetar ni med det?

– Vi ser tekniken som en möjliggörare. Tänk dig att en patient eller boende sitter i ett rum tillsammans med en vårdmedarbetare. De har ett samtal, och det samtalet är viktigt. Patienten kanske berättar om oro, ångest eller smärta, eller något annat som är av betydelse. Men samtidigt finns det något annat i det rummet också: kravet på dokumentation.

– Om du själv har varit hos läkaren känner du igen situationen. Läkaren ställer frågor, du svarar, och sedan börjar personen skriva eller titta på en skärm. Dokumentationen är viktig, den är avgörande för patientsäkerheten. Det råder det ingen tvekan om.

– Men vi ställer oss frågan: Tänk om vi kunde få hjälp av teknik som gör det möjligt att ha fullt fokus på patienten eller den boende? Tänk om vi till och med kunde sitta och hålla personen i handen, trösta vid oro och ångest och vara helt närvarande, utan att behöva avbryta samtalet för att plocka fram datorn eller skriva anteckningar?

– Det är egentligen utgångspunkten för vårt arbete. Vi har alltid patienterna och de boende i fokus. Vi vill använda tekniken för att göra deras upplevelse så bra som möjligt.

Hur långt har ni kommit i det arbetet i dag?

– Vi har haft ett antal personer involverade i en pilot, både verksamhetsrepresentanter, specialister samt patienter och boende. Arbetet började i slutet av 2025 och avslutades nyligen under hösten 2026.

Hur har bemötandet varit under pilotprojektet?

– Vi har fått insikter om både bra och mindre bra saker. Det är mycket bra teknik i många situationer, men den passar inte för allt och inte för alla.

Om vi ser till helhetsbilden, vilka arbetsuppgifter inom vården tror du att AI kan ta över?

– Jag skulle säga att AI inte kommer att ta över särskilt mycket. Däremot kommer det att vara ett verktyg som hjälper vårdmedarbetarna att utöva sin profession.

Det sägs ofta att införandet av ny teknik inom vården är en långsam och komplicerad process. Är det något du känner igen, och hur kan man i så fall komma runt det?

– Ja, det stämmer. Vården omfattas av ett strikt regelverk som måste följas. Det kan göra saker mer komplicerade. Samtidigt behöver det inte vara en motsättning att följa regelverket och arbeta med innovation och ny teknik.

– Många leverantörer arbetar aktivt med de här frågorna, och vi har också egna experter som gör det. Våra vårdmedarbetare ska egentligen inte behöva tänka så mycket på detta. Däremot måste de känna tilltro till att de personer som har rätt kompetens säger nej när det behövs och säger ja när det är lämpligt att gå vidare.

– Tillit är väldigt viktigt. Utan den kommer ingen att våga använda tekniken.

Så du ser inte regelverken som ett hinder för utvecklingen inom vården?

– Jo, jag ser dem som ett hinder, men också som ett skydd. Vi måste följa regelverken, och det innebär ibland begränsningar. Det är ett tveeggat svärd som vi måste förhålla oss till. Samtidigt ser jag inte att regelverken ska vara en stoppkloss för utveckling.

Om vi pratar om personalen, hur får man med sig medarbetarna på AI-tåget?

– Jag tror att idéerna måste komma från våra anställda och vårdmedarbetare. Det är de som ser behoven i vardagen och möter patienterna och de boende. Därför vet de också var utmaningarna finns. Sedan måste vi hjälpas åt att stötta dem i att lösa dessa behov.

– Det är inte it-avdelningen som hittar på lösningar på egen hand. Vi arbetar tillsammans. Men behoven kommer från verksamheten.

Har du några exempel på behov som verksamheten har uttryckt?

– Ett exempel är det jag nyss berättade om kring dokumentation, men det finns också andra behov. Chefer inom vården vill exempelvis ha hjälp med mötesanteckningar, administrativa uppgifter och att skapa presentationer. Behoven spänner över ett brett område.

– Det finns också ett uttalat intresse, men samtidigt en viss rädsla, när det gäller stöd vid medicinska bedömningar. Där tror jag att det finns mycket att hämta på sikt. Samtidigt innebär det ett stort ansvar. Man får aldrig lämna över ansvaret till AI. Ansvaret ligger alltid kvar hos vårdpersonalen. AI och annan teknik är verktyg, inget annat.

Hur upplever du att inställningen till införandet av AI är inom vården i dag?

– Generellt skulle jag säga att inställningen är positiv. Samtidigt finns det en stor rädsla kring vad man får göra och inte göra. Många funderar på vad som kan gå fel, vilka risker som finns och vem som kan ta del av informationen.

Om du blickar framåt, hur hoppas du att användningen av AI inom vården ser ut om fem år?

– Min förhoppning är att tekniken ska vara osynlig. Den ska inte märkas, men den ska möjliggöra de mänskliga relationerna och den mänskliga närvaron, till exempel i ett samtal mellan vårdpersonal och patient.

Tror du att vi har kommit dit om fem år?

– Jag tror att vi kommer att ha kommit en bit på vägen, men vi måste också arbeta aktivt med de här frågorna. Risken är annars att tekniken används på fel sätt och får motsatt effekt. Att det blir tekniken som är närvarande med patienten i stället för människan. Om vi inte är uppmärksamma och håller fast vid vårt mål finns det en risk att vi hamnar fel.