Eon-chefens AI-budskap: ”Vänta inte på den perfekta planen”

Denna intervju finns även som ett avsnitt i CIO Analytics poddflöde, som du bland annat hittar på Spotify.

– Min roll på Eon är att driva den breda AI-adoptionen för alla våra medarbetare, säger Josef Wixenius, AI Adoption Lead, Eon Sverige. Det handlar i praktiken om transformationsarbete och förändringsarbete, även om jag försöker tona ned just pratet om transformation och förändringsresor, eftersom det lätt blir abstrakt. Syftet är att driva på så att alla våra medarbetare använder AI och skapar nytta och värde med det.

Hur långt skulle du säga att ni har kommit på er AI-resa på Eon?

– Jag skulle säga att vi har kommit ganska långt, men att vi också har långt kvar. Vi har mycket bra på gång, men också väldigt mycket kvar att göra innan vi får ut de riktigt tydliga värdena som syns både finansiellt och i verksamheten.

Läs mer

Proaktivitet ledord i Alvestas it-utveckling

På tal om värdeskapande: I årets CIO Analytics-rapport kan man se att många organisationer fortfarande upplever svårigheter med att skapa just värde med AI. Det är bara 18 procent som uppger att de har skapat betydande värde med AI. Är det något du känner igen dig i?

– Ja, både och. Vi finns nog över hela spannet. Eon är en stor organisation. Globalt är vi över 70 000 medarbetare. Mitt fokus ligger på den nordiska verksamheten, framför allt Sverige, där vi i dag är över 3 500 användare. Vi har absolut många AI-lösningar som skapar betydande värde. Vi har byggt väldigt många AI-lösningar som är stora, bra och viktiga.

– Det jag driver handlar om breddadoptionen, alltså att AI ska bli en naturlig förmåga i det dagliga arbetet för vanliga medarbetare. Där har vi också hittat många fantastiska case. Samtidigt har vi människor som fortfarande inte ens har kommit igång. Så i snitt ligger vi nog någonstans i mitten på den där skalan. Men vi har absolut också delar av verksamheten som ligger i topp och redan ser stora nyttor och värden.

Hur får man med sig hela organisationen på AI-resan?

– Det är väl egentligen knäckfrågan. Det är det svåra. Vi har jobbat mycket med utbildning, men framför allt med att få människor att sitta tillsammans i mindre grupper. Det skapar trygghet. Sedan handlar det om att faktiskt ha fingrarna på tangenterna, skriva promptar, testa och arbeta praktiskt med AI.

Läs mer

Max driftchef om den svåra AI-balansgången

– Vi har också haft workshops med faktiska case där man får sitta tillsammans och lösa saker. Där försöker vi avsätta längre tid, inte bara en halvtimme utan gärna tre timmar eller mer. Det har vi sett ger en helt annan och mer bestående effekt än korta workshops.

– Korta workshops är bra för att inspirera och få folk att förstå möjligheterna och bli intresserade. Men de förändrar inte så mycket i praktiken. Det är först när människor får arbeta med verktygen under längre tid och i verkliga situationer som det verkligen händer något. Då kommer de tillbaka efter någon vecka eller månad och säger: ”Skulle vi inte kunna bygga det här?” eller ”Kan vi inte göra så här i stället?” Då märker man att det börjar hända på riktigt.

– När människor börjar se hur mycket tid de lägger på återkommande uppgifter varje dag och själva börjar fråga om man inte kan bygga en agent som löser det åt dem, då känner man att man har lyckats. Det är en fantastisk känsla.

Är det någonting som du är extra stolt över i Eons AI-arbete?

– Ja, då måste jag lyfta fram våra ambassadörer. Det är ett nätverk som en kollega skapade för ungefär ett år sedan. Vi skickade ut de första inbjudningarna då, och förra hösten körde vi den första omgången med det vi kallar AI-ambassadörer.

– Det är ett koncept där vi ser dem som en viktig del i att driva AI framåt i organisationen, inte som klassiska internutbildare utan som katalysatorer ute i verksamheten. I maj i år körde vi den andra omgången. Totalt har vi nu 90 AI-ambassadörer, spridda över olika verksamhetsdelar och geografier. Det har blivit väldigt bra, för de gör ett stort jobb ute i verksamheten med att sprida AI och avdramatisera det.

– De hjälper människor och stöttar verksamheten på ett sätt som vi själva aldrig hade haft möjlighet att göra i samma omfattning. De fångar också upp frågor, tankar och idéer som människor har. De kan inte alltid lösa allt själva, för de är inte AI-experter, utan vanliga medarbetare och kollegor. Men i det här forumet finns en enorm kraft. Där kan man lyfta frågor, få hjälp och ta sig vidare.

– Vi har också specialistförmågor hos oss som kan bygga mer avancerade och tunga AI-applikationer. Då kan idéer fångas upp, analyseras och lotsas vidare till rätt ställe. Det brukar bli väldigt bra. Det är något jag verkligen är stolt över.

Tempot är väldigt högt och utvecklingen går i rasande fart. Hur viktigt är det att hänga med? Ska man avvakta?

– Jag kommit till insikten att det inte går att följa allt som händer. Det är i princip omöjligt. Till och med de som jobbar med det här på heltid kan känna att de inte riktigt hänger med i allt som sker.

– Jag tror därför att man inte ska vara rädd för att missa något. I stället ska man hitta något man själv är intresserad av, något man tycker är roligt och spännande, och fokusera på det. Då får annat passera. Om man försöker hålla sig uppdaterad på precis allt kommer man inte att hinna med någonting.

– Man måste släppa kontrollen lite grann. Det är egentligen något som AI också tvingar fram. Det går inte att styra det här som ett vanligt linjärt projekt, eftersom vi inte vet vad som händer om fyra eller sex månader.

– För ett år sedan var det till exempel ingen som visste att Claude Code skulle komma och påverka så mycket som det gjort. Nu ser vi redan andra saker hända som bygger vidare på det. Man får därför vara lite mindre kontrollerande, men samtidigt försöka identifiera det som fungerar bra och göra mer av det. Det som inte fungerar bra får man göra mindre av. Det viktiga är att se var nyttan finns och hjälpa det att växa.

På tal om kontroll: det finns också ett stort säkerhetsfokus, och man pratar mycket om säkerhet kopplat till AI. Hur ska man tänka där?

– Det är lätt att hamna i ytterligheter. Antingen ska allting vara extremt säkert, eller så släpper man allt fritt. Om det blir för hårt styrt är det ingen som vill jobba med det här. Då får man ingen innovation, människor vågar inte testa och det blir ingen kraft i arbetet. I andra änden finns en stark innovationsförmåga där människor provar sig fram, men det kan också bli riskfyllt.

– Vi har fördelen att vara en global organisation med ett väldigt högt säkerhetstänk. Vi verkar inom samhällskritisk verksamhet och har ett omfattande regelverk för vad vi får och inte får göra. Det behöver vi inte själva uppfinna, utan det finns redan policyer som styr det.

– Vår väg har varit att vara ganska tillåtande. Vi vill inte förbjuda människor att prova och testa, men vi vill vara väldigt tydliga med hur information får hanteras. Vår företagsinformation ska absolut inte delas i andra AI-tjänster än de som är godkända internt. Där är reglerna tydliga.

– Samtidigt vill vi inte förbjuda för mycket, för då försvinner både lusten och drivkraften. Det viktiga är att vara tydlig med vilken information som får användas, vilken som inte får användas och vilka ramar som gäller. Då vet människor vilket spelrum de har.

– Det brukar också vara en av de första frågorna vi får i utbildningar: Vad får vi göra och vad får vi inte göra? Ibland tror människor att de får göra mycket mindre än de faktiskt får. Viss information måste vi självklart skydda, men mycket annat går faktiskt att använda.

Avslutningsvis: har du några råd till organisationer som är på sin AI-resa?

– Ja, mitt råd är egentligen enkelt: bara gör. Sitt inte och vänta på den perfekta planen, för den kommer aldrig att komma. Med den utvecklingstakt vi har i dag måste man sätta sig ned, börja använda verktygen, prova och experimentera. Det var också så vi själva började.

– Sedan får man ta till sig det som fungerar och jobba vidare med det. Vänta inte. Skapa trygghet i grupper och jobba tillsammans. Iterera, testa och prova. Om något inte fungerar får man ta en kaffe och sedan gå tillbaka och fortsätta igen.

Denna intervju gjordes i maj 2026.